torsdag 16 februari 2012

Fotbollshistoria: Zlatan och Wenger

FOUR-NIL TO THE AC MILAN!

Nåt åt det hållet. Måste erkänna att jag knappt såg matchen, vilket jag ångrar efter orerandet som följt matchen, av brittiska kolumnister som tidigare totalsågat Zlatan. Män mot pojkar, total uppstyckning, förödmjukelse, spiken i kistan på Arsenal.

Om Zlatan nu var så bra som alla verkar vara eniga om, så kan vi kanske säga att det fanns en anledning till att han slappade Salvatore Aronica.

Det brukar vara någonstans nu som Zlatan kollapsar efter en briljant höst. Tre ligamatchers vila är inte alls dumt nu när han har förmodligen har sin sista chans att uträtta något riktigt stort på egen hand i Champions. Jag tror inte att han kommer att orka en gång till, och kan inte utesluta att han redan har peakat i sin karriär. Kan inte se att han till slut vinner den där Champions, men beroende på lottningen kan han kanske föra sitt lag till en semifinalplats. Han var där med Barca, men även om han gjorde några riktigt viktiga mål på vägen var han ändå en av många stjärnspelare, varav de flesta var i bättre form när turneringen väl led mot sitt slut.

Det som gör den här matchen riktigt stor i ett fotbollshistoriskt perspektiv är att vår del av fotbollsvärlden kommer att dra två tydliga slutsatser av den här matchen.

Den första har jag redan tagit upp; övertygelsen om Zlatan Ibrahimovics storhet. För min del behöver han inte göra en kanonmatch mot Arsenal för att bevisa något, men jag är bara budbärare, och allt det där.

Den andra handlar om övertygelsen att Arsene Wenger till slut har tappat Arsenal.

Tiden börjar med andra ord komma ikapp Kristian Borells hänsynslösa omdömen om fransmannen, som i nästan 15 år har varit en av de absolut mest respekterade tränarna i fotbollsvärlden.

Vändningen har gått väldigt snabbt. År efter år uträttade Arsenal något mindre än vad de flesta förväntade sig. Men det såg stundtals bra ut, Champagnefotboll i några matcher och allt var förlåtet.

Så sent som i somras skulle folk le åt tanken att Wenger är en dålig tränare.

Några månader därefter började folk tveka.

Idag är det fullbordat. Wenger - mastermind själv - har ingen kontroll på vad som sker med Arsenal.

Det finns ingen Fabregas, ingen Nasri. Tänk om någon för fem år sedan skulle säga det som alla dreglar över i Arsenal är en sån som Robin Van Persie...

Och även här... Jag säger inte Arsene Wenger är en dålig tränare. Jag är bara fascinerad av hur snabbt bilden av honom har förändrats. Lite vemodigt är det trots allt.

Men jag kan nog instämma i känslan att han aldrig kommer att resa sig från detta igen. Det kommer att krävas ett par mellanår i så fall, och jag kan inte tänka mig att han orkar en vända till efter det.

Inga kommentarer: