torsdag 1 oktober 2009

Det optimala Serie A, del I

Atalanta Bergamasca
En av de mest framgångsrika plantskolorna de senaste 20 åren. Förtjänar cred för det, och har i det stora hela gjort många säsonger i den högsta serien.

Bari
Borde egentligen vara Apuliens mest framgångsrika lag, men har det senaste decenniet hamnat efter Lecce. Fram till den här säsongen. Jag minns i början av 90-talet när David Platt och Zvonimir Boban var i Bari. Då, liksom nu, spelade de på San Nicola, en sån där rymdskepp med löparbanor som "alla" hatar, men som jag älskar. Europacupfinalen 1991 spelades där. Internationella stjärnor och värd för klubbfotbollens största match i världen. Symboliskt för hur mycket makt den italienska fotbollen har tappat sen dess. Jag hoppas i alla fall att Bari kan börja stabilisera sig i Serie A igen, som en självklar representant för syditalien.

Bologna
En oförtjänt ogillad klubb för de neutrala. Det beror på att klubben inte har kunnat mäta sig med de bästa efter fotbollens utveckling med ekonomin som en central faktor. Är inte den enda klubben som har drabbats av detta, men de flesta andra kompenseras av en sympatisk underdogcharm. Bologna däremot har ett rykte om sig att vara väldigt ljummet av sig på alla sätt. Därför är de bara "tråkiga" Bologna som många vill ha ut. Inte jag. Historia är historia och Bologna är regionen Emilias huvudrepresentant.

Cagliari
Tja, varför skulle jag inte vilja ha med mitt favoritlag i Serie A? Men även om neutral; ligamästare 1970 med ett av Italiens genom tiderna bästa spelare. Ännu en mindre storhetstid (hoppsan) i början av 90-talet, med Uefacupsemifinal 1994. Har också, från och med den nämnda perioden, fram till nyligen, alltid haft en karismatisk striker på topp; Daniel Fonseca, Luis Oliveira, Dario Silva, Dely Valdez och David Suazo.

Många tycker också att Cagliari hör hemma i Serie A eftersom laget som sardisk representant fullbordar Italien i Serie A. Men i konsekvensens namn avstår jag från såna argument.

Fiorentina
Har en oproportionerligt stor supporterskara i Sverige. Jag tror det handlar mer om den lila färgen än allmän Florensromantik. Behöver väl egentligen ingen närmare motivering. Har stil, historia och meriter nog för det.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Inga kommentarer: